När en rävfamilj dyker upp i en målning kan scenen först verka stilla, tills du lägger märke till hur djuren håller sig nära marken och smälter in bland grenarna. Bruno Liljefors blev berömd för sina skildringar av svenska djur i deras miljöer, men hans konst rymmer också en mer dramatisk syn på naturen än många först väntar sig.
Bruno Liljefors målade djuren som delar av ett levande landskap
- Född i Uppsala 1860 och en av Sveriges mest kända natur- och djurmålare.
- Rävfamilj visar hur djuren och deras livsmiljö bildar en sammanhängande scen.
- Japanska bildidéer påverkade hans beskärningar och sätt att arrangera motiv.
- Uppsala universitet fick 70 verk i en donation 2025 och har därmed världens största Liljeforssamling.
Uppsalas skogar blev grunden för hans konstnärskap
Bruno Liljefors föddes i Uppsala 1860 och växte upp med naturen kring staden som nära inspirationskälla. Han utbildade sig vid Konstakademien i Stockholm, men utvecklade en egen riktning där svensk fauna och landskap fick stå i centrum. Uppsala universitet beskriver honom som en av Sveriges mest kända konstnärer.
Han tillhörde samma konstnärsgeneration som Anders Zorn och Carl Larsson, och de tre ställde ut tillsammans vid flera tillfällen. Ändå är Liljefors motivvärld tydligt hans egen: där Zorn ofta förknippas med porträtt och Larsson med hemmiljöer, riktade Liljefors blicken mot djurens rörelser och villkoren i naturen. Det vilda blev hans huvudsakliga ämne, men aldrig en dekorativ bakgrund.
Djuren i målningarna följer naturens hårda villkor
En räv, en hare eller en fågel hos Liljefors verkar sällan placerad där bara för att vara vacker. I Rävfamilj från 1886 möter du rävarna i ett tätt landskap som fyller bildytan; Nationalmuseum beskriver hur hans konst bygger på ingående kunskap om djuren och deras livsmiljöer. Nationalmuseums verkpost om Rävfamilj visar också att målningen är utförd i olja på duk.
Den närheten till djurens liv kunde innebära jakt, vila, vaksamhet eller kamp. I Hök och orre från 1884 står relationen mellan rovdjur och byte i centrum, medan Rävfamilj låter en grupp djur framträda i ett tätare socialt sammanhang. Jag tycker att just den skillnaden gör målningarna mer än till artporträtt: de visar naturen som en plats där varje rörelse får följder.
Hans arbetssätt gjorde skogen till en del av bildytan
För att komma nära motiven observerade Liljefors djur i naturen, använde gömslen och kamouflage och klättrade i träd för att få bättre utsikt. Fotografier kunde också hjälpa honom att bygga upp kompositionerna. Nationalmuseum lyfter fram hur hans arbetssätt förenade noggranna iakttagelser med ett konstnärligt arrangemang av scenen.
En egenhet är att djuret ofta inte dominerar bilden genom storlek. Grenar, gräs och skuggor styr blicken, och ibland tycks motivet nästan försvinna i omgivningen. I målningen Nötskrikor från 1886 låter den ovanliga beskärningen betraktaren möta fåglarnas blick precis innan de lyfter. Nationalmuseum kopplar bildens komposition till japanska träsnitt, där motiv kunde skäras av på ett oväntat sätt.
Han skapade också verk där flera separata djurstudier samlades i en och samma ram. Den japanska tekniken harimaze, där självständiga bilder arrangeras tillsammans, ger sådana verk en annan läsning än en traditionell enhetlig scen. Du kan följa varje del för sig, eller låta ögat bygga en egen berättelse mellan motiven.
Uppsala har fått en ovanligt stor samling av hans verk
För den som vill förstå Liljefors konst finns en särskild anledning att hålla utkik efter samlingarna i Uppsala. År 2025 donerades 70 verk till Gustavianum och Uppsala universitet; universitetet uppger att gåvan gjorde samlingen till den största Liljeforssamlingen i världen. Det är en betydelsefull förskjutning från att främst möta honom genom ett fåtal välkända djurmålningar.
Samlingen rymmer flera slags arbeten. Gustavianum beskriver hur teckningar och akvareller kan fungera som skisser och förstudier till oljemålningar, så att du får se hur ett motiv utvecklades från snabb iakttagelse till färdig bild. Gustavianums information om verk på papper förklarar den kopplingen.
Se efter det som nästan gömmer sig
När du står framför en Liljeforsmålning kan det löna sig att först låta blicken gå över hela landskapet och sedan leta efter djuret. Ofta blir kompositionen tydligare när du ser hur växtlighet, ljus och kroppsrörelse samverkar. Den svenska naturen är inte bara kuliss, utan själva villkoret för scenen.
Det är också därför hans konst fortfarande känns nära: den ber betraktaren se uppmärksamt, utan att göra naturen idyllisk. Börja med räven i undervegetationen, fågeln som är på väg att lyfta eller skogen som döljer en rörelse. Där finns Liljefors särskilda blick.