När ett stridsflygplan dånar över skog och kust är det lätt att tänka på en enda lång rad svenska konstruktioner. JAS 39 Gripen är dagens svenska stridsflygplan, men historien rymmer både utländska jaktplan i svensk tjänst och svenska modeller som byggdes för skilda uppgifter.

Svenskt stridsflyg har formats av både försvar och teknik
- J 29 Tunnan blev ett av de mest särpräglade svenska jaktflygplanen efter andra världskriget.
- Draken och Viggen utvecklades för olika krav på jakt, attack och spaning.
- JAS står för jakt, attack och spaning, tre uppgifter som samlas i Gripensystemet.
- Vägbaser och kortbanor visar hur svensk flygförmåga planerades för att kunna spridas.
- Gripen E började levereras till Flygvapnet hösten 2025, medan C/D-versionerna också finns i myndighetens materielbeskrivning.
De svenska jaktplanens historia börjar inte med Saab
En svensk jaktflygplanshistoria är inte en obruten rad av inhemska modeller. I samlingarna hos Flygvapenmuseum finns bland annat amerikanska North American P-51D Mustang, som fick den svenska beteckningen J 26, och brittiska de Havilland Vampire, betecknad J 28. Svenskt i tjänst betydde alltså inte alltid svensktillverkat.
Efter kriget tog den svenska flygindustrin en allt större plats. Saab J 29 Tunnan blev ett välkänt exempel på den nya jetepoken, med sin rundade flygkropp och pilvinge. Formen sticker ut även bland senare modeller, men maskinens plats i historien handlar lika mycket om att Sverige då byggde upp en egen avancerad stridsflygindustri.
Draken och Viggen speglar skilda militära krav
Drakens dubbla deltavinge är lätt att känna igen, men det är uppdragsbredden som gör modellen intressant. Saab byggde den i flera utföranden, däribland jaktversioner som J 35F, spaningsversionen S 35E och skolversionen SK 35C. Samma flygplansfamilj kunde därmed fylla olika roller, även om varje version hade sin särskilda inriktning.
Viggen utvecklades med ambitionen att samla fler uppgifter i ett enhetsflygplan. Saab beskriver hur AJ 37 togs fram för attack, medan SH 37 och SF 37 användes för havs- respektive fotospaning; senare kom också jaktversionen JA 37. Jag tycker att skillnaden mellan modellerna blir tydligare när man ser dem som svar på operativa behov, inte bara som steg i en tävling om fart och utseende.
Viggen konstruerades dessutom för att kunna använda kortare banor. Det hänger ihop med den svenska basfilosofin, där flygplanens förmåga måste förstås tillsammans med platserna de kunde verka från.
JAS beskriver tre uppgifter, inte en enda flygplansmodell
Förkortningen JAS betyder jakt, attack och spaning. Den beskriver vilka slags uppdrag Gripen är byggt för, medan bokstavs- och sifferkombinationerna anger flygplanets version. Den skillnaden är lätt att missa när JAS 39 Gripen ofta nämns som om JAS vore ett separat modellnamn.
Gripen är tänkt att kunna användas för luftstrid, angrepp mot mål på marken och spaning. Det betyder inte att varje flygning utför alla tre uppgifterna samtidigt. Flygvapnets aktuella materielbeskrivning listar Gripen C/D som stridsflygplan och anger Gripen E som kommande materiel; de första E-planen levererades till F 7 hösten 2025, enligt Försvarsmakten. Övergången sker alltså stegvis, snarare än genom ett omedelbart byte av hela flygplansflottan.
Vägbaserna visar varför flygplanet inte berättar hela historien
Under kalla kriget byggde Sverige upp ett system där flygförband skulle kunna spridas mellan flera baser. Bas 90 kompletterade huvudbanor med kortbanor och utspridda platser för flygplan och markpersonal, vilket skulle göra det svårare att slå ut all verksamhet i ett enda anfall. Enligt Försvarsmaktens historik över vägbaserna avvecklades Bas 90 efter kalla krigets slut.
Den tanken försvann inte helt med systemet. Försvarsmakten beskriver fortfarande Gripen som anpassat för kortare och smalare banor än en huvudbana, och spridning till sidobaser övas. Stridsflygplanets historia handlar därför också om landningsbanan, underhållet och möjligheten att snabbt flytta verksamheten, inte bara om vad som sitter under vingarna.
Från Tunnan till Gripen syns en förändring i svensk försvarstanke
Serien J 29, J 35, J 37 och JAS 39 gör utvecklingen lätt att följa, men den döljer några viktiga nyanser: Sverige använde även utländska jaktplan, Draken fanns i flera tydligt åtskilda versioner och Gripens uppdragsbeteckning sammanfattar tre roller. Det är samspelet mellan flygplan, försvarsbehov och basering som gör den svenska flyghistorien begriplig.
Om ett enda perspektiv ska väljas, tycker jag att spridningsförmågan ger den mest användbara nyckeln till helheten. Tunnan, Draken och Viggen berättar om svensk konstruktion, medan Gripen för vidare traditionen i ett system där flygplanet måste fungera tillsammans med personalen och baserna som håller det i luften.