När du ser en J 29 Tunnan och en JAS 39 Gripen sida vid sida på ett flygmuseum är det lätt att tänka att det ena bara ersatte det andra. Sveriges stridsflyg gick från propellerplan till jetflyg och vidare till flerrollssystem, men varje generation svarade på olika försvarsbehov och flera flygplan hade överlappande uppgifter.
Från nationella konstruktioner till Gripens nya generation
- J 21 och J 22 hör till den tidiga svenska efterkrigstidens stridsflyg.
- Tunnan, Lansen, Draken och Viggen visar hur jetflyget utvecklades och hur uppdragen förändrades.
- JAS står för jakt, attack och spaning, uppgifter som samlats i Gripensystemet.
- Gripen E har börjat införas i Flygvapnet, medan C/D-versionerna fortfarande ingår i verksamheten.
J 21 och J 22 lade grunden för den svenska flygplanslinjen
De första efterkrigsplanen bär spår av en tid då Sverige ville bygga en egen försvarsförmåga. Saab J 21 var ett propellerdrivet jaktplan med en ovanlig konstruktion med dubbla stjärtbommar och skjutande propeller. Den senare J 21R blev en jetversion, ett tydligt steg mellan två tekniska epoker.
FFVS J 22, som byggdes av Flygförvaltningens Flygverkstad i Stockholm, visar att svensk militär flygindustri inte enbart handlade om Saab. Jag tycker att just den detaljen gör flyghistorien mer intressant: den växte fram genom flera svenska verkstäder och organisationer, inte ur en enda fabrik. Försvarets traditioner beskriver J 22 som ett av de tidiga svenska jaktflygplanen och J 21R som det första jetflygplanet tillverkat i Sverige.
Tunnan och Lansen gjorde jetåldern till vardag
Med J 29 Tunnan blev jetflyget en svensk realitet i större skala. Den rundade kroppen gav planet dess välkända namn, medan den svepta vingen var en del av den nya aerodynamiken för höga farter. Tunnan är också ett bra exempel på varför en flygplanstyp inte kan sammanfattas med en enda roll: olika versioner användes bland annat för jakt och attack.
Saab 32 Lansen förde utvecklingen vidare som attackflygplan och fick även jaktversioner. Den tidiga beteckningen A 32A hörde till attackrollen, medan J 32-varianterna användes för jaktuppgifter. Flygvapenmuseums samling visar flera av dessa beteckningar sida vid sida, vilket gör versionsskillnaderna tydliga utan att man behöver läsa in varje flygplans historia som en rak ersättningskedja. Flygvapenmuseums samling av jaktflygplan omfattar bland annat J 29, J 32 och J 35.
Draken och Viggen visar två olika sätt att möta hotet
J 35 Draken känns igen på sin dubbla deltavinge, en lösning som gav flygplanet dess särpräglade siluett. Draken utvecklades för jakt och skulle ersätta flera äldre typer, däribland Tunnan och Lansen. Senare versioner fick ändrad utrustning och användes i olika roller, så beteckningen J 35 rymmer mer än en enda konfiguration.
Med Saab 37 Viggen kom en annan idé: ett system där flygplanets utformning och basering hängde nära ihop med hur försvaret skulle fungera. Viggen hade en deltavinge kombinerad med små canardvingar nära nosen. Den här konstruktionen, tillsammans med möjligheten att använda kortare vägbaser, speglade Sveriges fokus på spridd verksamhet och snabb omgruppering.
Viggen fanns i attack-, spanings- och jaktversioner, bland annat AJ 37, S 37 och JA 37. Det är alltså missvisande att tala om ”Viggen” som om alla plan hade samma uppgift; bokstäverna framför numret hjälper dig att se vilken roll det gällde. Försvarsmaktens historik över flygplan på F 17 visar hur Draken, olika Viggenversioner och Gripen avlöste varandra i flottiljens verksamhet.
Gripen samlar jakt, attack och spaning i ett system
Bokstäverna i JAS står för jakt, attack och spaning. Gripen utvecklades för att kunna lösa alla tre uppgifterna, vilket skiljer systemet från äldre flygplan vars versioner ofta var tydligare specialiserade. För dig som läser beteckningar innebär det att JAS 39 inte pekar ut en enda stridsroll, utan ett flerrollsflygplan.
Gripen har utvecklats i flera versioner. C/D är den etablerade generationen i svensk tjänst, medan E är en nyare version med ett separat införande och nya system. Att båda beteckningarna förekommer samtidigt är alltså inte en motsägelse: omställningen sker stegvis.
Försvarsmakten uppgav att de första Gripen E överlämnades till myndigheten i oktober 2025. I årsredovisningen för 2025 står också att fyra Gripen E levererades under året och att den första stridsflygdivisionen påbörjade ombeväpningen. Det visar att E-versionen har gått från utvecklingsprojekt till införande i förband, men inte att C/D omedelbart har försvunnit ur Flygvapnet. Försvarsmaktens årsredovisning 2025 beskriver det pågående skiftet.
Bokstäverna framför modellnumret avslöjar flygplanets uppgift
En beteckning som JA 37 kan se ut som en teknisk detalj, men den hjälper dig att skilja ett flygplan med jakt- och attackförmåga från exempelvis en ren spaningsversion. Svenska beteckningar är därför användbara när du jämför flygplan över tid, särskilt i perioder då samma grundmodell byggdes om för olika uppdrag.
| Beteckning | Uppgift | Exempel |
|---|---|---|
| J | Jakt | J 35 Draken |
| A | Attack | A 32 Lansen |
| S | Spaning | S 37 Viggen |
| JA | Jakt och attack | JA 37 Viggen |
| JAS | Jakt, attack och spaning i ett flerrollssystem | JAS 39 Gripen |
En användbar tumregel är att läsa hela beteckningen, inte bara modellnamnet. Ser du JA 37 handlar det om jaktversionen av Viggen med attackförmåga; står det S 37 är det spaningsrollen som avses. Skillnaden hjälper också till att förklara varför ett plan kunde finnas kvar i tjänst efter att en annan version av samma grundmodell fasats ut.
Den röda tråden går från flygplansform till försvarssystem
Silhuetterna berättar en del, men den större förändringen ligger i hur flygplanen skulle användas. J 21 och J 22 hör till uppbyggnaden av en svensk flygindustri, Tunnan och Lansen markerar jetålderns genombrott, medan Draken och Viggen speglar olika lösningar på luftförsvar och spridd basering.
Gripen fortsätter den utvecklingen med ett flerrollssystem som införs i versioner och i etapper. När du möter svenska stridsflygplan genom tiderna är därför den mest upplysande frågan ofta inte vilket plan som var ”bäst”, utan vilket uppdrag konstruktionen skulle klara och hur Flygvapnet planerade att använda den.